Ett första blogginlägg för läsåret!

Hej alla nya (VÄLKOMNA ETTAN!!) och gamla psykologstudenter!


 


Jag tänkte att jag skriver ett blogginlägg ikväll, det kan va skoj! Jag började blogga här på hemsidan när jag började mitt första år på programmet (gu, vad snabbt det har gått!), men det har inte varit något särskilt kontinuerligt bloggande för min del. Det kanske är någon annan som är sugen på att blogga här?? Jag antar att det är styrelsen man hör av sig till då, det gjorde i alla fall jag när jag började. Jag vet faktiskt inte hur intressant ni som läser blogginläggen tycker det här är (jag tar gärna feedback om man känner för att ge det!!), men jag skulle i alla fall tycka att det är intressant att läsa om vad som pågår i andra psykologstudenters inre och yttre världar (därför jag pluggar detta måntro??). :) 


 


Nu till en annan sak. Jag gjorde en sak förra veckan som jag tror många av er också har gjort någon gång. Kanske till och med gör ganska ofta! Handen på hjärtat, har inte ni också googlat ert eget namn för att se vad cybervärlden har samlat upp om er?? Jag gjorde det i alla fall, och jag fick bland annat en länk till bloggen här på hemsidan! Så jag gick in och så började jag läsa massa gamla inlägg, bland annat mina första inlägg från mitt första år här och dessutom ett om valet inför terapiinriktning som var väldigt passande eftersom vi i T5 precis gjort det (senaste igår!). Och jag insåg hur spännande jag tyckte det var att läsa dem! Varför? Jo, för att jag kunde se hur mycket jag har förändrats och mognat sen dess. På så många olika sätt. Det är emotionellt, tankemönster, förhållningssätt, människosyn (kanske), personlighetsmässigt osv. Inte för att de inläggen är särskilt återgivande av hur jag var som person då, men de gav mig en känsla av hur jag var - som man brukar få av människor utifrån ganska lite information egentligen. Och den känslan är liksom inte den känslan som jag känner om mig själv nu nuu. 


 


Hursomhelst, jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta och jag vet inte ens om jag lyckas förmedla det som jag inte vet vill ha sagt.. Livet är intressant på det sättet, att man aldrig riktigt vet. Att man blir överasskad över hur varje steg efter ett tag har blivit något nytt, utan att man riktigt märkt det. Det levs framåt men kan bara förstås baklänges, sägs det ju. Eller som Karl Wilzen sa på sin P2P-föreläsning för några veckor sen (ja, jag gör lite smygreklam för P2P, jag är med i utskottet!) om fri vilja (eller snarare varför vi inte har någon fri vilja), nämligen att vi kan se våra liv som vi ser på film. Filmer är förutbestämda och har ett färdigklippt slut redan innan jag börjat se den, men det betyder inte att jag inte njuter av och kan leva mig in i filmen för det. Att livet kan ses som något som vecklar ut sig, dag för dag, med oss själva i huvudrollen. En spännande tanke, va?


 


Hursomhelst, jag vet inte riktigt vad detta blogginlägg blev till. Det blev som det blev helt enkelt. Förutbestämt eller ur min fria vilja - who knows!
Avslutningsvis, ha en trevlig kväll, dag, morgon, eftermiddag, natt - eller vilken annan tidpunkt på dygnet det är när du läser detta!


/Hajdi, T5 (tänk att jag vid jul plösligt är en halvfärdig psykolog!) 

Publicerad 2013-10-02 av Hajdi Moche
Long time, no see för min del här på bloggen! Igår under mellanfest på sommarsittningen (tack PsyKO för en jättebra sittning!) undrade en äldre terminare varför jag inte bloggade mer (hej Sawen), så idag tänkte jag att jag kan skriva ett inlägg igen - och samtidigt flyr tentapluggande (Win-win?!). Och jag vet faktiskt inte riktigt varför jag inte har bloggat på länge, jag tror det bara rann ut i sanden.. Hursomhelst, snart är det sommarlov (för min klass i alla fall, vissa av er kanske redan är klara!) och det har gått ännu ett år på programmet. Det har varit ett riktigt spännande år för mig med mycket nya lärdomar och perspektiv på livet - hoppas det har varit ett bra läsår för er också!   För er i t2 som precis har haft förmånen att gå ett år på sveriges bästa psykologprogram (stolt, ja!), hoppas ni har gillat ert första år lika mycket som jag gjorde under mitt första år. Och tack för att jag fick vara er fadderist de första två veckorna! Det känns både som att det var en evighet sen och som en vecka sen när vi fick träffa er första gången på fikat/introduktionsföreläsningen. Nu har ni blivit Freud och PsyKO och det kommer vara ni som välkomnar de nya studenter efter sommaren. Kom ihåg era första dagar då och njut av de två veckorna!  För er i t4 som går i min klass, jag är fortfarande lika glad över att gå i er klass! :) Och jag ser fram emot de följande tre åren! Flera tar studieuppehåll efter sommaren vilket jag (helt själviskt) tycker är jättesynd för jag kommer sakna er i klassen, men hoppas samtidigt att ni kommer ha ett bra år och att vi ses i skolan igen om drygt ett år! För er andra, tänk att det är tre år kvar! Det är som att börja gymnasiet igen och hinna ta studenten. Sjukt, right? För er i t6, ni är mer än halvvägs igenom utbildningen! Ni var våra faddrar när vi började och ni kommer fortsätta vara våra "föräldrar" genom resten av utbildningen. Och det känns bra! Efter sommaren kommer vi snart börja med vårt klientarbete - precis som ni gjort under det här året -, och då kommer vi vända oss till er när vi undrar hur man ska tänka i sitt val och vad det innebär och känns (kommer anordnas en föreläsning av P2P, likt den ni fick i höstas!). Det kommer bli jätteintressant att få höra er berätta om det här! För er i t8 som har ett spännande och slutligt år på programmet när vi alla kommer tillbaka efter sommaren, ställ in er att njuta av det året! Det kommer då bli dags för er att äntligen pröva era vingar lite smått under praktiken - då kommer ni vara saknade på onsdagsfikat! Sen är det en termin med massa nörderi (jag gillar nördar) med skrivande av er D-uppsats. Då hoppas jag att jag kan samla på mig ännu lite fler biobiljetter när jag ställer upp på era experiment! ;) Och slutligen, för er i t10, som nu är färdiga med 5 år på programmet - STORT LYCKA TILL NU! Det känns bra att ni kommer finnas där ute på arbetsmarknaden när det är dags för oss, som ni lämnar bakom, att komma ut och jobba! Kom ihåg våra år tillsammans då, och ta oss under era erfarna vingar! Så hoppas att ni har haft fem jättebra år och hoppas vi ses igen i framtiden som kollegor! Glad sommar till er alla! (Om ni orkade läsa igenom hela inlägget, och lyckades nå detta inläggs storslagna avslutning!) /Hajdi, t4.
Publicerad 2013-06-02 av Hajdi Moche

Att skriva inlägg på hemsidan och informera er, psykologprogrammets studenter, om när och hur man söker till att vara en del av engagemanget och få uppleva livet som styrelsemedlem får mig att tänka tillbaka på när jag själv var en sådan. En styrelsemedlem.


Jag sökte dels för att jag ville lära mig hur allting hängde ihop. Vem bestämde vad, var kom pengarna ifrån, hur fungerar samarbetet mellan StuFF, Stimulus, studenterna och dessa grupper, Psyko, Freud, P2P, Psykologisk Fika o.s.v. Jag ville vara en engagerad student, jag tänkte på erfarenheten och på om det kanske ser fint ut på CV:et. Jag ville se vad jag kunde och vad jag kunde lära mig av det. Och dels för att jag tänkte att det kommer att bli skoj att få arbeta med en grupp som består av studenter mellan terminerna till skillnad för att bara ha arbetat med studenter från klassen som man gör i basgruppsarbete och på de grupparbeten vi faktiskt har.


Det har varit både roligt och lärorikt att göra det. Jag satt som informationsansvarig och ansvarade bland annat för att komma ut med information och att mötesanteckningarna kom upp på hemsidan. Jag hade kontakt med en informationsansvarig från varje utskott och ibland letade jag bloggare för att göra sidan ännu mer intressant. Även om detta var mitt huvudansvarsområde, var jag givetvis med i de andra områdena också. Som till exempel att måla märkesbacken, vilket var väldigt roligt! 


Nu sitter jag i valberedningen och trivs fortfarande bra med att skriva på hemsidan om att det är dags för dig att söka till Stimulus, till ett år av skoj, umgänge, teambuildning, sammarbete för en ännu mer trivsam utbildningsplats och att kanske skriva information på hemsidan till dina klasskamrater, skolkompisar, blivande kollegor och få gå på grattis sittningar. Minst tre stycken. Hur du gör? Jo, du kan kandidera genom att maila namn, termin och vilken post du söker om du redan vet det till Johannes, joher031@student.liu.se och skulle du ha ett hett tips på någon som du tycker skulle passa utomordentligt bra i styrelsen kan du nominera genom att skriva dennes namn, termin och eventuellt vilken post personen skulle passa i till Johannes, joher031@student.liu.se .


I årets valberedning är vi faktiskt hela tre stycken före detta styrelsemedlemar. Inte konstigt att jag blir alldeles nostalgisk när vi sitter här och jobbar ihop, precis som förr. Och visst är det coolt att man inte riktigt tröttnar på att engagera sig. Det är nästan så att jag vill söka igen.


Nästa år åker vi dock på praktik och huxflux så ser jag slutet på utbildningen framför mig och en tid av engagemang på flera sätt bakom mig. Awesomeness! 


By the way.. när jag ändå skriver här.. kan jag ju passa på att påminna om att sista ansökningsdagen är idag. Så om du inte redan har skickat mailet, gör det nu. 


 


Vi ses i korridorrerna!

Publicerad 2012-10-19 av Sawen Shwan

Jag har ju inte varit så aktiv i bloggen som jag hade tänkt, men nu känner jag att det kan vara passande med ett nytt inlägg eftersom det är ett nytt år och allt. Jag kan börja med att skriva att det känns jättebra att vara tillbaka, eftersom jag under större delen av sommarlovet saknade plugget (ja, fkt!!) och folket, något jag inte gjort under något annat sommarlov, någonsin. Och det beror på att jag trivs så bra på psykologprogrammet!!


 


Men nu ska jag inte fjäska mer. Det där borde räcka för att ni ska orka fortsätta läsa inlägget (LÄS LÄS LÄS!, säger mitt bekräftelsekåta inre!).


 


Hursomhelst, så vill jag dedikera det här inlägget till Ettan och deras Nolle-p som jag fick den stora äran att planera och medverka i! Och jag tror att jag har kommit fram till att deras nolle-p var bättre än mitt (förlåt, Överjaget!) av den enkla anledningen att i sitsen som Far Away Freud (hepp hepp!) har jag sluppit den desorganiserade känslan av att allt är nytt och man inte riktigt känner att man har koll på något och varje dag består av en miljon nya intryck och man plötsligt har en hel drös med nya människor att lära känna och så vidare, och så vidare.. Men sen så hade jag ju aldrig vart kvar på programmet om det inte hade vart för den där första tiden med det där desorganiserade kaoset i huvudet, och alla på programmet har ju gått igenom samma sak (och ingen vill byta bort det, right?) så jag talar för alla när jag säger: Ettan, välkomna till Sveriges bästa och mysigaste psykologprogram! (höhö, vad jag fjäskar!)


 


För er äldre terminare kan jag berätta att årets Nolle-p var fantastiskt, om man nu kan va en lite narcisstisk Freudian och säga så. Lite av allt och mycket av det bästa. Jag skulle säga att resten av Freud håller med mig (och Ettan vågar såklart inte annat än hålla med).


 


Avslutningsvis så vill jag säga: Ettan, om ni undrar något så är det bara att hojta till i korridoren, ringa eller helt enkelt knacka på dörren (välkomna till finspång!). Om inte, så stalkar jag och resten av Freud er tills ni kommer på ngt att fråga.


Puss och tack för mig. /Hajdi, t3. 

Publicerad 2012-09-06 av Hajdi Moche

Jag tänkte skriva lite om magkänsla idag.


Jag tror inte det finns särskilt mycket forskning om magkänsla eller att vetenskapen ens säger att magkänsla finns. Men jag är sådan att jag tycker att allt ska inte behöva accepteras inom vetenskapen för att betyda att det är något meningsfullt för människor.


Magkänsla kan nog liknas intuition, och jag läste i min psykologibok för några veckor sen om intuition. Det stod att det man till vardags kallar intuition egentligen kan handla om omedvetna processer som gör att man kan se på ett problem eller en situation på ett annat sätt än som man medvetet gör. Att det finns något som man inte medvetet lagt mycket tankeverksamhet åt, men som egentligen är en viktig sak för en själv, och som de omedvetna processerna behandlar. Och då kan magkänslan plötsligt säga något annat än hjärnan, något som kanske inte är speciellt logiskt egentligen. Men människan är inte alltid logisk, och att följa hjärtat och magkänslan är nog bra vägvisare i livet.


 


Idag beslutade jag om en grej som är viktig för min framtid, ett val mellan två olika utbildningar, och jag valde slutligen den utbildning som min magkänsla talade för (som sa "fortsätt psykologprogrammet"). Och jag tror det kommer bli finemang! :)


 


Hoppas ni har ett skönt jullov!


/Hajdi, t1.

Publicerad 2012-01-03 av Hajdi Moche

Okej, jag känner att det är lägligt med mitt andra blogginlägget nu. Det här inlägget handlar kanske inte om något fruktansvärt intressant, men jag delar med mig av lite tankar som jag i alla fall tycker är lite kul att fundera på. Kanske någon känner igen sig eller någon kan komma ihåg hur samma fenomen uppkom under ert första år på programmet?


 


Så jag har tänkt och analyserat en hel del över mina egna tankar (metatänkt blir det va?) under den senaste veckan, och kommit fram till att jag har börjat analysera och problematisera massor av saker som jag hela tiden läser, hör och ser. Visserliggen har jag alltid gjort det, men jag märker hur mycket mer jag gör det nu. Om det beror på att jag börjat på universitetet och psykologprogrammet, vet jag inte. Jag kan inte uttala mig om den kausaliteten (se vilka nya ord man lär sig i vetenskaplig metod!) men jag tror det finns ett samband i alla fall eftersom ett kritiskt tänkande är en viktig del på programmet.


 


Häromdagen var jag till exempel på en föreläsningsliknande grej där killen bland annat tog upp hur människor behöver regler av olika slag och lite sånt. Han sa bland annat "Utan regler, inget spel" och kommenterade det utifrån hur fotbollsmatcher annars skulle fungera, och även utifrån en samhällssyn som behöver sina lagar. Då satt jag där och började analysera och problematisera det. Varenda gång han nämnde regler på ett eller annat sätt började jag ställa kritiska frågor i huvudet. Vem bestämmer reglerna? Har den/de som bestämmer reglerna rätt att göra det? Vilka följder får det? Vem vinner mest på reglerna? Behövs verkligen regler och lagar? Är människan alltför okontrollerad utan regler, normer, lagar osv? Vad skulle hända utan sådana direktiv i människors liv? Och så fortsatte det så..

Jag vet inte om det är en postivit eller negativ sak att jag problematiserar hela tiden, men det kanske jag inte behöver komma fram till heller. Inte än i alla fall. Just nu känner jag mig bara fånigt intilligent att jag håller på så! Det tycker jag att jag kan få känna lite, fastän jag inte riktigt kan skriva det utan att problematisera det också..


 


Aja, nu måste jag sätta mig och skriva en diskursanalys. Kanske från DA som allt mitt kritiska tänkande börjar?? Allting är ju diskurs!


Tack för mig och ha en fortsatt trevlig kväll! :)


 


/Hajdi, t1.

Publicerad 2011-11-17 av Hajdi Moche

Jag funderar lite på hur det kommer sig att drömmar heter just "drömmar". Nu menar jag inte detta ur ett psykodynamiskt perspektiv, utan jag tänker här på kakan.


 


Jag kan förstås inte låta bli att tycka att de smakar himmelskt - givetvis. Men, herregud, har ni känt hur det luktar medan man bakar dem? Hjorthornssaltet i kakorna reagerar i ugnen och jag kan inget annat säga än att det luktar som den oangenäma doft som letar sig in i bilen när man åker förbi värmevärken på väg in i Linköping. It's not pretty! Så ur den synvinkeln lutar det mer åt att kalla kakorna "mardrömmar" för min del.


 


Ville jag vara lite filosofisk hade jag här skrivit något om hur det "ur det onda alltid kommer något gott", eller någon annan form av liknande dravel, men jag skriver istälet att jag tycker att ni ska komma och äta upp kakorna imorgon!


 


/Kajsa för Psykologiskt fika


 


 

Publicerad 2011-11-07 av Kajsa Bergwall

Årets fotokatalog är väldigt miljövänlig och billig. Den är nämnligen elektronisk. 


Eftersom bilderna är för stora för att läggas upp i ett album läggs de upp här i ett blogginlägg istället. Så nu kan ni spana in hur bra ni blev, hur fina era vänner är och vad snyggingen i övre terminen heter.. 


Ni kan även ladda ner varje bild, om ni skulle vilja spara bilderna på datorn, skriva ut de till en egen liten fotokatalog eller skicka till en vän. 


 T1


T3 


T5


T7 


T9 






Publicerad 2011-10-16 av Sawen Shwan

Hej!


Sitter med min första hemtentan någonsin, som flera andra i min klass, men jag tänkte att jag skulle ta en kort paus och ge mig på att skriva ett inlägg på bloggen för första gången istället! Sedan tycker jag det är lite roligare att få skriva fritt om det jag känner för i stunden, än att behöva ha en pålitlig, uppdaterad, betrodd källa till varenda påstående jag ska skriva.

Ni som är med i psykologstudenter-i-linköping-gruppen på facebook (om inte, joina oss!) har nog sett att vi ettor ännu inte är särskilt självsäkra i hur man refererar på rätt sätt, förstår vad examinatorerna egentligen vill ha ut av oss osv, men det ska väl gå bra till slut ändå! Utan misstag och felsteg lär man sig trots allt saktare. Man har klassen som hjälper en i alla fall, och även alla snälla psykologstudenter i terminerna över oss. Det tackar vi för!

Jag kanske borde skriva lite om vår underbara Nolle-P också, som för övrigt överträffade alla mina förväntningar. Det hade inte skett om det inte vore för alla goa fadderister, faddrar och festerister som hade planerat så mycket roliga aktiviteter (och framförallt varierande!) som knöt ihop klassen och gav oss en hur smidig ingång som helst till programmet! Jag tror de flesta i min klass fick mersmak för Liu och psykologprogrammet efter de två första veckorna. Jag tror faktiskt inte de kunde ha gjort det bättre. De fick med allt; invigning med mystisk Robinson-feeling, brännboll med styrelsen och korv, mysig förfest till München Hoben medan teknologerna stod och köa i regnet i flera timmar, delikata nudlar på fulsittningen, ett lyckat läger med (överasskande) bra gyckel, dramatiseringar av filmscener och lägereldssång, roliga uppdrag i stan med Psyko, fest, tacokväll med faddrarna, filosofiska spelen där jag tror alla vet vilka som egentligen förtjänade hejarklackspriset (no further comments) och såklart finsittningen! Och höll jag just på att glömma att nämna de snygga, snorgröna nolle t-shirtsen vi levde i under de två första veckorna?!

Sen har man hunnit träffa och prata med väldigt trevliga och härliga personer under onsdagsfika-timmarna som har vart hittills. Alla är väldigt tillmötesgående och hjälper oss reda ut funderingar vi har kring utbildningen, yrket, basgrupper, litteratur, tentor m.m. Personligen kan jag säga att jag ler i hjärtat när jag tänker på vilket mysigt program jag går på.

Jag får nog tacka för mig för den här gången och återvända till min hemtenta istället för några timmar till. Jag lär väl sitta här i pyjamasbyxor, ful i håret och en domnad rumpa resten av dagen och kvällen (förmodligen natten med)!

Ha det bra så länge!

/Hajdi, t1.

Publicerad 2011-09-22 av Hajdi Moche

Idag träffade jag en etta, en nybliven bloggare. 


Mötet handlade om hur man bloggar. Det var ett kort möte, då det är rätt enkelt att blogga.


Jag glömde bort att presentera mig. Narcissistisk som jag är trodde jag att hon redan visste vem jag är. Jag är ju info och webansvarig i Stimulus. Det vet väl alla? Men sen kom jag ju på att när jag själv gick i ettan (och det var ju ett tag sen nu) och det bara hade gått fem veckor så visste jag knappt vad Stimulus är eller vad de gör. Än mindre visste jag vem som var vem och vad de hade för uppgifter. 


Hur som helst fick jag frågan om hur det känns att ha börjat tredje året. Och jag måste säga att det känns faktiskt helt underbart. Fem veckor in på programmet, det där första året, var jag inte ens säker på att jag skulle klara första kursen. Jag var absolut inte säker på att jag skulle hålla mig kvar till tredje året. Jag visste att jag absolut vill bli psykolog och att jag endast försvinner från utbildningen om jag blir tvungen till det (d.v.s. om jag kuggar tröskelkurserna eller liknande). Och nu sitter jag här - tredje året.


Jag har varit Freudare, jag har varit bloggare, jag sitter med i styrelsen. Jag har varit med och arrangerat Filosofiska spelen, sittningar och grillhäng. Jag har klarat alla tentor, jag har fått fina vänner, jag har lärt mig en massa utan att jag själv lagt märke till det.


Och ja, det känns faktiskt riktigt, riktigt bra. Om bara en fjuttig termin har halva utbildningen passerats och tiden har - precis som alla sa att det skulle göra - gått väldigt snabbt. Nästa termin börjar klientarbetet och jag känner hur jag redan nu förberedder mig genom att suga i mig kunskap!


Allt är så spännande just nu. Och jag älskar det!

Publicerad 2011-09-19 av Sawen Shwan